Intervju med Lena B. Nilsson.

Spelar: Ulla Fagerlindh

Som nybliven 50-åring ser sig Lena B Nilsson som en kvinna mitt i livet. Eller en glad prick som är en jäkel på bordtennis.

Hon har haft flyt i livet. Åtminstone om man ska tro hennes egna ord. Det har varit slitigt ibland, men Lena B Nilsson tycker att det är lätt att ta för mycket i livet för givet. Att alltid vilja ha mer, men aldrig tänka på vad man faktiskt har.
- Jag försöker påminna mig själv om att jag faktiskt har det ganska bra, på många sätt. Och det försöker jag vara tacksam och ödmjuk inför, säger hon.

Främst syftar hon på sin yrkeskarriär. Hon har en fast anställning vid Folkteatern i Göteborg och har jobbat som skådespelerska sedan hon gick ut Scenskolan i Malmö 1985.
- Jag vet att det är ovanligt i min bransch, och i min ålder, att ha det så bra som jag har det. Det finns så stor arbetslöshet eftersom de flesta rollerna är skrivna för män - det är deras verklighet som är norm, säger hon.

Och Lena vet vad hon talar om. Förutom att ha varit aktiv skådespelerska sedan 1985 har hon också jobbat fackligt och fått se, som hon säger själv, den riktiga verkligheten.
- Som fast anställd på en teater får man en annan syn på skådespelaryrket, som frilans ser det helt annorlunda ut. Frilansare jobbar en produktion, sedan reser de vidare. Som fast anställd jobbar du jämt, du läser pjäser och är hela tiden med i det kreativa arbetet. Det är jättekul, men otroligt slitsamt om du samtidigt ska försöka ha ett familjeliv - det är ett jäkla pussel, säger Lena.

Hur många uppsättningar på Folkteatern i Göteborg det hittills blivit, har blivit har hon inte riktigt koll på.
Däremot är det ingen tvekan om vilken som varit roligast.
- Rika barn leka bäst, en pjäs om ett gäng tjejer som startade en bordell. Den var fantastiskt rolig vi var så delaktiga i den kreativa processen. Carin Mannheimer skrev ett råmanus som vi sedan jobbade med. Det var en pjäs om tjejer, för tjejer.

Att nu vara på Andra Avenyn är något helt annat än livet på teatern.
- Här är jag bara Ulla, och jag är bara skådespelerska. Det är väldigt roligt att få leva med en karaktär så länge, tycker Lena.
Att jämföra sig själv med Ulla är inga problem, även om det finns en del olikheter.
- Jag har lätt att relatera till Ulla, hon är ingen extrem karaktär. Hon är i min egen ålder, hon har en familj och ett familjeliv. Men jag är nog mer yvig och lättsinnigare än vad Ulla är, hon är så behärskad. Dessutom tycker jag hon är rätt feg. Personligen hade jag kickat ut Håkon för länge sedan, men då hade det ju inte blivit lika mycket dramatik, säger hon och ler.

Och jobbet visar sig också vara en av hennes hobbies.
- Jag försöker gå mycket på teater när jag är ledig. Det är en fröjd att se en skådespelare arbeta och jag tycker det är otroligt kul att prata och diskutera teater.
Någon specielll favoritpjäs har hon inte, istället är det nya skapelser som tilltalar henne mest.
- Inget ont om Shakespeare men det är roligare att se helt nya berättelser, precis på samma sätt som det är roligare att spela i nya uppsättningar. Då är det aldrig gjort förut.

När det inte är teater på schemat, blir det en del pulande i blomsterrabatten på landet. Eller en tur på havet med den "båtgalna" mannen. En annan favoritsyssla är att göra absolut ingenting.
- Jag tycker om att bara vara ledig och bara läsa. Jag har tröttnat på deckare, där har jag plöjt för mycket. Nu är jag inne i en romanperiod igen, säger Lena och ler.
Hon visar sig vara en riktig bokmal som utan problem kan plöja 10 böcker på en månad. Men någon favorit har hon inte.

Hon beskriver sig själv som glad, lat kontrollfreak. Dessutom är hon en jäkel på bordtennis
- När jag var yngre var jag bäst i min åldersgrupp i Västsverige.
Dessutom har hon ett personlighetsdrag som hon själv tycker både är bra och dåligt.
- Jag har en förmåga att få förtroenden. Folk berättar saker för mig. Ibland kan det vara helt främmande personer på spårvagnen.
Oftast tycker hon det är trevligt, men ibland orsakar det viss frustration.
- När folk berättar riktigt tunga saker, då vet man inte alltid hur man ska reagera.

Avslutningsvis vill hon också passa på att göra lite reklam.
- För att vara lite skrytsam vill jag passa på att säga att jag är nyutnämnd ambassadör för Dals-Ed kommun i Dalsland där jag är uppvuxen och där min familj bor. En helt fantastisk natur och trevliga människor. Åk dit!

Källa: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=72414&a=1144109&lid=puff_1144937&lpos=lasmer

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förlåt! Nu har jag inte skrivit på en månad typ! :'''''( Men nu när det är sommarlov ska jag försöka att ändra mig! Så snälla fortsätt att kolla på min blogg! Kommentera detta inlägg och skriv om det är något du vill veta eller nå...

Se skottet vid kyrkan repeteras och spelas in: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1153602     ...

Fråga: Nu har jag fyllt i formuläret och söker som statist på Andra Avenyn, hur lång tid tar det innan jag får vara med ?     Svar: Vi får in väldigt många intresseanmälningar när det gäller att vara statist i serien. Vi gör sedan ett urval på statis...

Idag valde slumpgeneratorn ut: Mohamed Said Spelade en av huvudrollerna, Raddi, i Daniel Fridells långfilm Säg att du älskar mig våren 2006. Medverkar i Borta bra, en av novellfilmerna i nästa års novellfilmssatsning. (Spelar Karim.)   Eftersom att d...

Fortesa, Anders, Maya och Jonas slog ut Anton, Johanna x 2, Soroor, Terese och Vasif i castingen. Alla reagerar olika, både vinnarna och de utslagna. Kolla mer på http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=71731   ...